Garnterapi

Oh, tänk att det blev ett par strumpor till slut. Första paret stickade strumpor! Eller ja, i vuxen ålder i alla fall. Som liten (och med mycket hjälp från mamma) har jag lyckats skapa ett par bollformade ting med smal resår som påminner om raggsockar i något anskrämligt lila garn. Tror också att det blev helt olika storlek på dem : )

Men nu hoppas jag att jag har lyckats bättre! Vet inte om man ser det på bilderna men dem är jätte, jätte små och är tänkta att sitta på en liten killes fötter som redan har gått igenom alldeles för mycket här i livet.

Han heter Jonathan och föddes tillsammans med sin bror 12 veckor för tidigt. Efter bara fyra dagar dog lillebror Leo. Sedan har han fått kämpa på med kuvöser, slangar, infektioner och operationer men nu äntligen har han fått komma hem till sina stolta föräldrar.

Jag är inte en jätte nära vän men jag känner ändå att jag vill stötta dessa tappra föräldrar på något sätt. Till Leos minne gav vi 300 kr till Spädbarnsfonden som hjälper människor som går igenom det värsta, att förlora ett barn.

Om man vill följa deras gripande resa kan ni läsa mer här på mammans blogg.

Dessa små strumpor är en liten välkommen-hem-present till lilla Jonathan som äntligen har fått komma hem efter många långa veckor på sjukhus. Har lagt dem på lådan idag, hoppas så att dem passar! Mönstret hittade jag här.