Mer kärleksknutar…
Det är verkligen som en drog det här med kärleksknutar. Seriöst, jag kan inte sluta! Inget direkt mönster att hålla reda på, man bara virkar och slappnar av. Enda kruxet är väl egentligen att få knutarna lika långa. Nu har jag testat ett annat garn som är lite tjockare än förra sjalen jag gjorde till syrran. Tyckte nästan att detta blev lite bättre. Jag har använt virknål nr 3 och det är 22 rutor längst upp. Det är så kul att de får helt olika karaktär beroende på vilket garn man använder. Den här sjalen ska nog någon få, jag ser typ död ut i grått. Tur att jag har andra garnnystan som väntar på att bli sjalar…
Dagens hjärtattack: Jag tappade min kamera men hann fånga den typ 1 cm från marken. Puh!
Dagens skönaste kommentar: Mamma, jag kan köra en sån grävskopa. När jag blir stor tjej ska jag det!
Känns bra att dottern redan tänker på karriären : ) Senare på promenaden mötte vi ett par som gick förbi oss. De hejade och vi hejade, sedan utbrast min goa tjej: mamma de är gamla : )
Ps. Snart kommer en svensk översättning på Justine Turners Aviatrix-mössa för er som gillade den.
Garnterapi 
Fin sjal! Håller med om att kärleksknutar är en avslappnande sysselsättning. Man bara kör på och låter händerna jobba utan att behöva tänka.
Tack! Eller hur, så himla mysigt tidsfördriv 🙂
Jippi!!! Ska på riktigt snart äntligen få sticka den där fiiina mössan!!! 😃
Fin sjal!!!👍
Tack Anne-Lie 🙂
Oj vad fina saker du har gjort.Du är superduktig.Jag är en kvinna på över 50 som ska pröva att göra halsduken kärleksknutar.Jag miste min mamma i cancer nyligen och kommer att skänka pengar till cancerfonden.Forsätt med dina fina saker för du ger inspiration.
Tack Susanna, för din varma kommentar! Ja, prova den så är himla go att göra.
Tråkigt att höra om din mamma och vad bra att du stödjer cancerfonden.